Globaliseringen
Vår mångkulturella och globala värld
Hur upplever vi den mångkulturella och globala världen på 2010-talet? Svaret på den frågan avgör mycket hur vi som individ uppfattar dagens mångkulturella samhälle och hur vi tolkar dagens globalisering i vår värld. Att kunna leva i dagens mångkulturella och globala värld är inte något som görs per automatik, genom våra egna naturliga eller inneboende tillgångar. Det är i stället något som vi alla måste lära oss. Att lära sig leva i vår värld av idag kräver kunskap och förståelse, bl.a. om varför det kan så svårt och ansträngande. En sak som idag inte kan förnekas är att världen har blivit mer global. Globalitet innebär att länder i världen inte längre kan isoleras från varandra. Vi har blivit beroende av varandra och detta har inneburit många nya och spännande samarbeten, relationer, bilaterala avtal och mellanmänskliga möten, men också flera och nya konflikter. Globaliteten har resulterat i begreppet globalisering. Vad är globaliseringen? Ibland läser vi att detta har inneburit att västvärlden har försökt "västernisera" resten av världen. Eller så tycker man tvärtom att på grund av globalisering så har västerländska värden och sanningar gått förlorade. Det mest vanliga är dock att konstatera att globaliseringen i första hand handlar om ekonomi.
DEN EKONOMISKA GLOBALISERINGEN
Det har blivit tydligt att det första som blev märkbart för alla länder i världen var en ekonomisk globalisering. Inom EU försvann landgränserna för finansvärlden och de stora multinationella företagen, de kunde nu arbeta som om hela EU var ett land. Detta bidrog till att nationalstaten som en avskild enhet, med egen logik och egen politik och ekonomi försvann. Att medborgare i varje land skulle garantera samma trygghet, arbete och social välfärd försvann också. Nu förändrades hela konstruktionen varpå nationalstaten hade byggts och organiserats. Resultatet av detta har blivit större ekonomiska klyftor mellan klasserna i samhället. Den globaliserade ekonomin bidrog till att undergräva de nationella ekonomiernas och nationalstaternas grundvalar. Utvecklingen bidrog till att kontroll över den nationella politiken försvann, medan samma nationalstat trots allt fick ansvara för dess sociala följder som arbetslöshet, migration och ökad fattigdom för grupper av invånare. Resultatet blev det som nu existerar mycket inom EU, dvs. ökad arbetslöshet och ekonomisk otrygghet samt en okontrollerad flyktingström som politikerna ännu inte har lyckats lösa.
DEN KULTURELLA GLOBALISERINGEN
Konsekvensen av den ekonomiska globaliseringen blev en kulturell globalisering. Genom att olika länder tvingats samarbete inom den globaliserade ekonomin, blev det alltmer nödvändigt att bryta sig genom landets etnocentriska kulturbarriärer. Den kulturella globaliseringen innebär dock inte att världen blivit med kulturellt homogen. Tvärtom har globalisering av olika kulturer inneburit en ökad kunskap och medvetenhet om hur pass mycket den tidigare uppfattningen om västvärldens kulturer som universella, varit betingad av etnocentriska och egna kulturella perspektiv. Globaliseringen har bidragit till att minska uppfattningen om att världen kulturellt sett är homogen. Kulturell globaliseringen har också bidragit till en intensifiering av ömsesidiga beroendeförhållanden av olika invånare tvärs över nationsgränser. Olika människor och deras kulturer har idag bidragit till större ömsesidig förståelse och ökat samarbete i stället för ett tidigare liv avgränsat av etniska, nationella och artificiella gränser.
INFORMATIONENS GLOBALISERING
För att kunna sprida det globala perspektivet, men också för att kunna hävda det lokala inom det globala, behövdes en globalisering av informations spridningen. Genom telekommunikation, satellit-tv och internet gäller idag inte längre statens kontroll över radio och tv, som innebar att staten tidigare bestämde över vad medborgare fick se och lyssna på. Trots detta försöker flera länder (t.ex. Ryssland, Iran, Kina eller Turkiet) att göra allt för att begränsa pressfriheten eller förbjuda dagens sociala medier på internet. Men idag tar vi alla för givet att när något våldsamt händer, som t.ex.jordbävning, bombdåd eller stora förändringar i politiska skeenden i olika länder i världen, så förväntar vi oss att få rapporter och se detta direkt på TV och internet, oberoende av var det händer. Livet och händelser på jorden har, tack vare informationens globalisering, förflyttats till vårt eget vardagsrum.
DEN EKOLOGISKA GLOBALISERINGEN
Miljöförstöring har också globaliserats, eftersom gifter i och förstörelse av miljön inte tar hänsyn till nationsgränser. Vi kan därför också tala om en ekologisk globalisering. Exempel på globala miljökatastrofer är oljeutsläpp vid t.ex. Mexikanska golfen eller utanför Alaskas kust. I alla världens hav sker idag oljeutsläpp från oljetankfartyg. Ekologisk globalisering har främst uppmärksammats genom kärnkraftsolyckor i Ukraina och Japan. Havet utanför Japans kust förgiftas sedan mars 2011 genom högradioaktivt utsläpp från kärnkraftsverken i Fukushima.
Ökningen av jordens befolkning påverkar också den ekologiska globaliseringen. Enligt FN (Förenta nationerna) ökar jordens befolkning mest i Asien. Ekonomisk tillväxt samt miljö- och luftföroreningar har också ökat mest i Asien. Den växande medelklassen där kan numera äga och köra bil på asfalterade motorvägar, men i en hälsovådlig miljö och med en luft som inte går att andas i. I många asiatiska storstäder som t.ex. Shanghai, Manilla eller Calcutta har luftföroreningarna blivit så omfattande att det har blivit skadligt att bo där. Städerna släpper numera ut så stora mängder växthusgaser att det blivit ohälsosamt för befolkningen all leva i. I en stad som Beijing, med cirka 20 miljoner invånare, är luften genom den ekonomiska utvecklingen i Kina, ibland så förorenad att det enligt gällande tillåtande värdegränser är hälsovådligt att leva i.
Samtidigt har den ekologiska globaliseringen visat att världens länder ännu inte riktigt vill eller vet hur vi ska ansvara och motverka jordens miljöförstöring och globala uppvärmning. Ledande politiker från hela världen har inte lyckats komma överens om hur växthuseffekten och jordens globala uppvärming som best ska hejdas (i t.ex. Köpenhamn, 2009 och Doha, 2012).
Men i Paris år 2015 godkändes ett nytt globalt klimatavtal. Där lyckades man bli ense om att den globala uppvärmningen ska begränsas till "klart under" två grader, och ansträngningar ska göras för att nå 1,5 grader. Men däremot fanns inga beslut av konkreta uppgifter om i vilken takt utsläppen ska minska, när det ska ske eller hur det ska gå till. Och hur detta ekonomiskt skulle gå till.
Så det hela blev ett gemensamt beslut om att den globala uppvärmningen måste minskas, men inte hur det skulle ske och hur detta skulle finansieras. Fast från år 2020 ska hundra miljarder dollar årligen överföras från utvecklade länder till utvecklingsländer. Nästa världsmöte om klimatet på jorden ska ske år 2018. Fast Parisavtalet ska träda i kraft 2020.